Vetenskap
Under slutet av 1800-talet utvecklade professorn i geologi vid Stockholms universitet, Gerhard De Geer, en metod att mäta och jämföra de årsvisa sedimentlager som bildas på sjöbottnar. Tanken var att skapa en lervarvskronologi för att datera landskapets framväxt ända tillbaka till inlandsisens avsmältning.

I början på 1900-talet insåg han att den tömda Ragundasjön var den plats han behövde för att lyckas med sitt arbete. Här fanns de mäktiga sedimentlager han behövde lätt åtkomliga. Efter många års arbete lyckades han till slut datera den senaste istidens slut.

De Geer är internationellt erkänd som en av det tidiga 1900-talets största geologer och skaparen av lervarvskronologin, internationellt benämnt som varve chronology. Ragundasjön är en nyckellokal för förståelsen av hans pionjärarbete

Dela denna information